En dikt om kärlek - ''Där tiden stannar''
Jag kommer aldrig att glömma den sista kyssen,
Läpparna som jag älskade, min inre lycka
Min kärlek var så stark, så jag kan inte glömma
Det ögonblick vi delade, ångrar ingen
Mitt hjärta är krossat, min själ är förtvivlad
Jag gråter över de minnen jag delade
När jag blundar är den kvar
De läpparna jag rörde vid, som jag höll så nära
Jag trodde att vi skulle vara tillsammans för alltid
Men tyvärr, det var inte vad ödet hade i beredskap
Det jag kände var så sällsynt, som en stigande tidvatten
Men det är borta nu, vår kärlek har dött
Jag kan fortfarande inte acceptera det, det är för svårt att ta
Att jag inte vill känna den kyssen, för guds skull
Men jag vill behålla det vi hade, i mina minnen där
Där tiden stannar, bryr sig inte mitt hjärta